Där färjan lade till i Satun gav inte någon imponerande syn för passagerare som klev av. En mindre brygga hälsade oss välkommen och några hundra meter från den fanns en byggnad. Vi klev av färjan och började gå in mot byggnaden som vi förstod innehöll tull- och passmyndigheter. Byggnaden var av mindre storlek och envåningstyp. Stigen in var hal efter ett regn som tydligen nyss vräkt ner och det fanns flertal pölar som man kunde plaska i om lusten föll på.

När vi nådde byggnaden gick vi in och där var ett stort väntrum med passkontrollanten i små bås invid väggen. Två luckor betjänade de avstigna (ett 30-tal) passagerarna. Vi tittade oss runt för att se om det kunde finnas en ATM-maskin i lokalen vilket det inte fanns men så vi hade redan på vägen in tappat hoppet om att det skulle finnas någon.

Under tiden vi väntade på att få våra pass undersökta så diskuterade Mats och jag våra alternativ. Utanför stod några bilar varav en pickup med säten och överbyggnad bak. Vi hade inte en bath på oss så att det skulle bli svårt med skjutsen, det var vi helt övertygade om. Istället för att bry våra hjärnor om det problemet så blev det rundsnack med några av de kvarvarande passagerarna .

Två utav passagerarna som var kvar var svenska tjejer och vi talade lite med dom innan det var dags att visa passen. Under tiden vi stod vid passdisken åkte de flesta bilarna iväg och jag sade åt Mats att snart får vi nog gå till närmaste stad. När passkontrollen var avklarad gick vi tillbaka till bänken för att ta ryggsäcken och kliva vidare. – Hur ska ni komma er vidare ? frågade en av tjejerna. Vi förklarade vår situation och att vi inte visste.

Det visade sig att tjejerna hade snackat med några tyskar och en australiensare och att allihop skulle dela på en bil för att komma sig till Krabi. Vänligt nog fick vi följa med om vi ville för ju fler som delade bilen desto billigare. Vi tackade ja till erbjudandet men meddelade att vi var tvungen komma åt en ATM-maskin innan vi kunde betala. Alla lastade på sitt bagage och klev på bilen. Resan tog 6 timmar med ett matstopp där vi samtidigt fick tag på en ATM-maskin.

På kvällssidan nådde vi Krabi och en av tyskarna visste om ett hotell där vi tog ett rum för natten. Vi betalade resan som blev den billigaste förflyttningen vi gjorde under hela trippen. Resan var annars helt okej förutom att sittplatserna där bak var lite för låga att vi killar fick sitta framåtlutad och Mats fick problem med rösten senare på kvällen. Vi var helt nöjd med transporten och även hotellet höll godtagbar klass.

Vi festade loss med våra reskamrater under kvällen som avsked för på morgonen åkte vi vidare till Phuket. Jag njöt av tystnaden då Mats inte kunde babbla på som vanligt och ack allt förtidigt återkom hans gnissliga stämma.